Klicka på länken nedan för att komma till rapporten
Överlevnadskurs
En personlig rapport från överlevnadskursen den 12-14 november 2021
Bookmark the permalink.
-
Senaste inläggen
Arkiv
- april 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- april 2022
- februari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- juni 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- september 2020
- juli 2020
- maj 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- november 2017
- oktober 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
Kategorier
Vi samarbetar med:
Prenumerera på sidan!
Fantastiskt bra skrivet, Gunnar. TACK! Allt stämmer, utom att du inte var äldst!! Det fanns en person, som fyller 75 år om några 4 månader!!
Jag håller med om halstabletten och kådan, men vill gärna komplettera med snubbeltråd och jättemycket järntråd?? Vi skulle kanske vara beredda på att snara en älg??
Återigen ett stort TACK till den hårt arbetande kursledningen och för en verklig upplevelsehelg. Tack också till alla trevliga kurskamrater.
Hej Ewa… Snacket om det svaga könets svaghet är betydligt överdriven!
Jag tror att jag hade fått problem om vi skulle ha gått sista sträckan till klubben!
Men du hade ju tränat på ungefär samma sträcka med din packning!!
Så fint, roligt och målande beskrivning av vårt äventyr! Jag gjorde som du, kände på Mixxas näsa för att se om hon levde där hon helt stilla låg och kurade under täcke och tjock fleece-jacka. Två gånger under natten ställde sig armarnas hår rakt upp när morrningar och skall från djupet av Mixxas mage plötsligt ljöd, i riktning mot skogen där instruktörerna omöjligt skulle komma på besök från! Svårast för mig var förutom att bestämma mig för att det var nära gryning var just, att ”hålla käft” 😉 . Å tänk, efter en kall och ganska blöt vandring i plastade ullskor insåg jag under sista lunchen att jag inte längre frös om fötterna! Jag har lärt mig massor den här helgen som jag kommer ta med mig resten av mitt liv och så himla kul att lära känna en massa andra människor under en sådan här gemensam upplevelse 😀 Måndag morgon hade Mixxa stora tröttmössan på och ville INTE gå ur sängen. Kanske vi får ha en återträff om ett år och prata minnen!
Vad roligt att läsa! Vilken bra beskrivning! Och jag är väldigt glad och tacksam över att det inte var min hund som snodde korvskivorna. 🙂
Tack Gunnar för ett härligt inlägg.
Känner igen mig från när vi deltog.
Blev en härlig upplevelse(efteråt) som jag tar med mig i lívet.